Om jag vore skolminister

Tillsammans med tio andra pedagoger från språköskolorna i södra Finland deltog jag i Skolforum 29. - 30.10.2012. Det är en ungefär dubbelt så stor upplaga av vår finländska Educa-mässa och den ordnas årligen i Älvsjö utanför Stockholm. Som vanligt på en skolmässa så fanns där en massa utställare med produkter lämpade för skolvärlden. Väldigt mycket material var gratis, bara att beställa portofritt inom Sverige. Många fina www-sidor med information och arbetsuppgifter, bara att klicka och använda. Utbudet var stort.

Vid sidan av mässutställarna fanns det massor av små och stora föresläsningar, uppvisningar, diskussioner. Jag deltog i några av dem och lärde mig många nya saker, t ex om Wikipedia. En litet provocerande föreläsning hölls av Johan Ronnestam. Den hade rubriken: Om jag vore skolminister. Ronnestam kritiserade kraftigt dagens skola men gav också sin syn på hurdan skolan borde vara för att ge världens bästa start i livet för det vi kallar barn. Dessa förändringar sammanfattade Ronnestam i sina   sju teser för en bättre skola:

1. Förse alla studenter med teknologi.

2. Uppgradera, så fort det bara går,  hela lärarkåren när det gäller teknologi. Massutbilda! Gör det kontinuerligt, vartannat år.

3. Tillsätt resurser för upprättning av digitala bibliotek.

4. Förändra lärarrollen mot ett större mentorskap.

5. Sluta använda läxor som en metod för att hinna med allt i skolan. Skapa läxläsningsverkstäder i skolan. Lär eleven att förstå hur den lär sig.

6. Lägg in programmering på schemat. Det saknas helt i dagens skola men borde vara ett skolämne.

7. Ge mer utrymme för kreativitet, rörlighet och teknologi i skolan.

Tack Ronnestam, du har rätt! Men hur gör vi detta?

FEST PÅ SKOLAN !

Så gick det då för mig som det brukar gå för människor i min ålder, jag fyllde 50 år. Å ena sidan deppigt, å andra sidan fick vi orsak att ställa till med fest på skolan. Tillsammans, lärare och elever. Tänk så mycket kapacitet det bor i en grupp människor! Alla jobbade mot samma mål via olika uppgifter. Nån övade program, nån dukade bord, nån serverade kaffe, nån arrangerade blommor, hälsade välkommen eller bjöd på pommac. Skickligt och ansvarsfullt, som bara duktiga elever kan kan. Festen blev glad och varm! Och födelsedagsbarnet njöt - inte minst av all den uppmärksamhet hon tilldelades.

Det här är skola när den är som bäst! Inte kalaset, blommorna eller tårtan. Utan lärmiljön. Det att vi jobbade tillsammans. Vi satte upp mål, planerade, delade på arbetsuppgifterna och drog nytta av gruppens kapacitet. På så sätt klarade vi av en uppgift som hade varit totalt omöjlig att sköta ensam. Och när vi lyckades gjorde vi det tillsammans. En glad fest med nöjda gäster var ju själva målet med vår fest. 

Jag vill inte fylla år igen, men jag vill ha mera fest på skolan. Jag vill verka i en lärmiljö där lärare och elever med iver strävar mot samma mål och inser att de verkliga framgångarna uppnås då samarbetet fungerar. 

Och tack nu så hemskt mycket för all uppvaktning..!

 Fast vi är små kan vi jobba stort

I torsdags deltog alla lärare på skolan i en utbildning om användningen av  informations- och kommunikationsteknik (ikt)  i undervisningen. Även om vi alla redan vet nåt och gärna använder oss av den nya teknikens möjligheter, så fick vi en massa nya fina tips på aktiva kreativa arbetssätt. Det började riktigt klia i fingrarna efter lust att få prova detta med eleverna. Wiki, animationer, inlärningsspel, appar och mycket, mycket annat.
Tänk vilka oanade möjligheter tekniken erbjuder! Just för vår lilla skola! Plötsligt har vi tillgång till hela världen. Vad vi än vill veta så hittar vi  information på nätet. Och om vi vill berätta nåt, så kan vi säga det så att hela världen hör oss. Tack vare ikt:n är vi på spåköarna inte lika ensamma och isolerade längre. Vi kan, om vi vill,  vara i daglig kontakt med hela Svenskfinland. Fast vi är små kan vi jobba stort. Det tycker jag om och detta vill jag vara med att utveckla.

PS Om bara tekniken fungerar.  Just nu kan vi inte printa, inte använda dokumentkameran och inte heller videoprojektorn. Vi kan inte heller titta på film eller ..!

We are all the winners!

Vi 9 spelar fotbollsturnering i Nurmijärvi

Redan i bussen på väg till Nurmijärvi sjöng vi vinnarsången, för säkerhets skull. I fall vi skulle vinna...
Vi kom fram till fina gräsplaner och ett strålande sensommarväder klockan tio på förmiddagen. Första matchen var kl. 10.15. Snabbt ombyte, på toaletten och sen avspark. 0-2:orna spelade i egen serie och
3-6:orna i egen. Pojkar och flickor i samma lag. I början såg våra motståndare väldigt stora ut, men sen märkte vi att det inte spelade så stor roll. Vi kämpade hårt - vann ibland och förlorade ibland. Vårt bästa lag gick till semifinal. Vi var alla och tittade på den matchen. Och vi hejade, och var så stolta över våra skolkamrater.
Mellan matcherna åt vi matsäck eller deltog i bollkul, som Finlands idrottsförbund ordnade.
Med i turneringen var våra vänskolor från Nurmijärvi, Hyvinge, Kuusankoski, Tavastehus, Kervo och Tusby. Jyväskylä och Varkaus kom inte den här gången för resan hade blivit för lång.
Pokalerna gick till Tusby, Klemetskogs skola. De spelade bra och var värda att vinna. Och det var första gången de var med i vårt samarbete, så vi unnade dem att vinna.
På hemvägen när vi pratade om fotbollsturneringen var alla nöjda. Ingen surade för uteblivna pokaler eller misslyckanden på plan. Vi var överens om att dagen var toppen, på alla sätt och vis.
Det är så fint att vi har våra vänskolor i Vi 9-nätverket! Tillsammans med dem är vi jämställda och  känner  stark samhörighet, både elever och lärare.
Så när vi på hemresan ännu en gång tog i och sjöng vinnarsången, så tänkte i alla fall jag på hela vårt nätverk. Det är vi som är vinnarna, och det är vi som är bäst. Att VI får va´ tillsammans, det betyder mest...

"We are all the winners, we are all the best. Att vi får va´ tillsammans, det betyder mest. För även om det regnar och ridåerna går ned, så har vi ändå vunnit, när alla hänger med!"

Barn lär sig bäst av andra som också lär sig!

Det har varit en händelserik vecka i Lahtis för många pedagoger! I tisdags utlystes Skolfreden för alla Finlands skolor här i Lahtis. Under ett års tid har fem pilotskolor samarbetat kring temat "fred i skolan". Vi har skapat gruppaktiviteter, utbildat lärare, utformat skolfredstemat för det här skolåret, skrivit skolfredstexten samt planerat hela evenemanget där skolfreden utlystes. Vilken grej att samarbeta kring! Elever i olika åldrar, lärare, rektorer, poliser, ungdomsarbetare, MLL och Folkhälsan. Tillsammans, över åldersgränser och språkgränser. 1200 elever marscherade för fred genom staden och när programmet började på Stadion satt det över 4000 elever och lärare i publiken. För skolfredens skull.

I slutet av veckan samlades 150 småbarnsfostrare från hela Norden i Lahtis till ett seminarium kring temat" världen förändras, fostran då?". Emeritus professor Jorma Enkenberg från Östra Finlands universitet, Nyslotts Campus höll en intressant föreläsning där han bl a via forskningsresultat berörde hur samhället förändras, hur barn lär sig och vad vilka kunskaper som behövs för att klar av denna föränderliga tillvaro. Och även om temat kan kännas krävande för en pedagog, så var stämningen på seminariet positiv. Framtidens viktigaste kunskaper är fantasi och kreativitet. Och inlärningen sker på många sätt, varav skolan bara står för en liten del. Barnen snappar upp kunskap, då de är intresserade, från hemmet, media och it. Och allra bäst lär sig barnen tillsammans med andra som lär sig. Tillsammans, i grupp, genom att diskutera och dela. Det kallas för ett kollaborativt arbetssätt och det är mot detta som den finska skolan måste utvecklas.

Veckans viktigaste är ord är tillsammans! Tillsammans lär vi oss bättre och skapar något nytt.

Fullkomligt kaos!

FULLKOMLIGT KAOS!

Förra veckan inleddes läsåret 2012-2013 som är det sjunde verksamhetsåret för den lilla svenska skolan på "språkön" Lahtis. Vår nya förskollärare sa att "det sjunde året är det fullkomliga året". Det kändes tröstande att höra, för i ärlighetens namn måste jag erkänna att jag vid den här skolstarten har känt mig ganska ofullkomlig. Det var ju nämligen så att skolans verksamhet skulle flytta till ett annat större skolhus under sommaren. Därför packades alla saker under våren ner i 220 flyttlådor och möblerna staplades ovanpå varandra i våra rätt så trånga utrymmen. Alla datorer kopplades ur, storstädningen ställdes in och nya planer gjordes för framtiden. Men så blev det ingen flytt! Alla lådor skulle packas upp igen, möblerna bäras ut på sina rätt ställen, hyllor och skåp fyllas, datorer kopplas upp, fönster och golv städas och alla framtidsplaner skrotas. Och mitt i allt detta kommer  eleverna tillbaka efter tio veckors sommarlov. Glada, förväntansfulla och fyllda med energi! Nya elever som nästan alla ska komma med skoltaxi redan första skolmorgonen. Taxibilar som kommer för sent, eller för tidigt eller som inte alls kommer. Oroliga föräldrar och nya lärare. Stress, irritation och kaos!

Mer än en gång  under den första skolveckan har jag undrat över hurdant läsår det här kommer att bli, när det börjar med ett såndant kaos? Men så googlade jag på ordet "kaos" och insåg att Wikipedia har helt rätt: "Kaos inom  naturvetenskapen är inte liktydigt med oordning, utan istället en benämning på en särskild form av ordning där en lite förändring i begynnelsevillkoren kan orsaka en drastisk förändring vid en senare tidpunkt". 

Förskolläraren hade alltså helt rätt! Just genom att vårt sjunde verksamhetsår börjar med kaos så har det möjlghet att bli ett fullkomligt år! Skolstartskaoset är början på någonting nytt, någonting bättre. Kanske  inget drastiskt men helt säkert någonting som vi alla tror på och tillsammans bygger upp. VI som det här skolåret vistas på Svenska skolan i Lahtis. 

Och visst har vi redan sett tecken på att det sjunde verksamhetsåret kommer att bli fullkomligt. Efter sex års väntan har vi äntligen fått gungor på bakgården..!

Gungorna invigdes fredagen den 17.8.2012 kl. 9.00.